Cyborgklassamhället

 

I år fyller SSU 100 år. Under vår stolta historia har vårt förbund spelat en avgörande roll när Socialdemokraterna tagit ställning i de frågor som 1900-talets tekniska utveckling fört med sig (som t.ex. kärnvapenfrågan och kärnkraftsfrågan). Om en riktar blicken mot de kommande 100 åren är det spännande att spekulera i vad som kommer bli socialdemokratins största utmaning när den tekniska utvecklingen fortsätter. När jag grubblar över detta finner jag en fråga som vi förmodligen kommer behöva ta ställning till: transhumanism.

Transhumanism är uppfattningen att modern teknik bör tillämpas på människor för att ”förbättra” våra psykiska och fysiska egenskaper. Till exempel förespråkar transhumanister att sjukdomar, åldrande, funktionsvariation och människans dödlighet är svagheter som bör raderas genom t.ex. genmodifiering och ”cyborg”-liknande åtgärder.

Som progressiva kan vi ibland glömma teknikens etiska och moraliska dilemman. Riskerna med transhumanism kan vara katastrofala. Om teknik för att till exempel maximera sina egna genetiska förutsättningar kommer ut på marknaden kommer den högst sannolikt vara extremt dyr. Låt oss säga att de som har råd med tekniken är ungefär den rikaste 1 procenten. Dessa människor gör sig själva genetiskt överlägsna de övriga 99 procenten och inom några årtionden kan vi ha en överklass som är socioekonomiskt, fysiskt och kognitivt privilegierad. Föreställ dig en rik, frisk, medelsmart man. Är det rätt att han ska få använda sina pengar till att fördubbla sin livslängd samt göra sig själv smartare och fysiskt starkare med hjälp av genetiska behandlingar?

Jag är ingen filosof och har inget intresse av att besvara de existentiella frågor som transhumanism medför. Jag är dock socialdemokrat och anser att transhumanismen potentiellt kan skapa en helt ny typ av klassklyftor. Framtiden är dock oklar och min oro kanske kommer visa sig obefogad. Men jag tror ändå att transhumanism kan bli ett hot mot våra socialdemokratiska värderingar.