Borgerliga lögner i ekonomidebatten

I SVT:s ekonomidebatt i söndags (17/8) påstod Centerpartiet och Folkpartiet att privata bolag i välfärden är en jämställdhetsreform. Tvärdrags Mikael M Karlsson har granskat påståendet och hittat en skruvad borgerlig verklighetsuppfattning.

I ekonomidebattens femton inledande minuter ägnades tiden åt att diskutera löneskillnader mellan män och kvinnor. Det är ett stort framsteg i förhållande till partiledardebatten i maj då jämställdhetsfrågor stressades igenom på två minuter i slutet av sändningen. Att jämställdhet blivit en fråga som tas på allvar i valrörelsen är såklart mycket positivt. Men vad sades egentligen under söndagens debatt om löneskillnaderna?

Centerpartiets representant Martin Ådahl hävdade att ”vänstern vill stoppa kvinnor som störtar fram och dominerar välfärdsmarknaden idag”. Men påståendet att det är kvinnor som styr de privata vård- och omsorgsföretagen idag håller inte för granskning. I ledningen för de fem största vårdbolagen är det ont om kvinnor:

Capio

Koncernledning: nio män och tre kvinnor

Styrelse: tio män och en kvinna

Attendo

Koncernledning: fem män och tre kvinnor

Styrelse: sju män och fyra kvinnor

Praktikertjänst

Koncernledning: fyra män och tre kvinnor

Styrelse: sju män och sju kvinnor

Aleris 

Koncernledning: sex män och sju kvinnor

Styrelse: tre män och två kvinnor

Ambea

Koncernledning: fyra män och fem kvinnor

Styrelse: fem män och en kvinna

 

I fyra av fem fall har företagen en man både som VD och som styrelseordförande. Endast Aleris är ett undantag med en kvinna som koncernchef (1). Martin Åhdals påstående om att ”kvinnor störtar fram och dominerar välfärdsmarknaden” har alltså svag förankring i verkligheten. Men bland de anställda i dessa vårdföretag är över 70 procent kvinnor. Kvinnor arbetar och män har makten, jämställdhetspolitik á la Centerpartiet.

Folkpartiets representant i ekonomidebatten Carl B Hamilton påstod att privata utförare gynnar kvinnor i välfärden oavsett ägandeskapet. ”Om det är så att vi bara har det offentliga som arbetsgivare så kan inte kvinnor välja att gå från en arbetsgivare till en annan” hävdade Hamilton. Kommunal har jämfört arbetsvillkoren i privat och offentlig äldreomsorg i rapporten blev det så mycket bättre? I privata omsorgsföretag är det 11 procent fler som jobbar ofrivillig deltid, fyra procent fler har tidsbegränsade anställningar och lönen är i genomsnitt 900 kronor lägre. De som arbetar i privat vinstdriven äldreomsorg är generellt något mindre nöjda än de anställda i kommunal äldreomsorg. Hamilton hävdar att fler aktörer ger kvinnor i välfärdsyrken chans att välja sina arbetsgivare. Men vem kan välja arbetsgivare i en tid när vi har en arbetslöshet på nästan tio procent? De flesta är hänvisade till de jobb som går att få och tvingas därför arbeta för sämre villkor i privata företag.

Feminism utan socialism är en feminism som hellre delar ut miljardvinster till män som äger företagen än förbättrar arbetsvillkoren för kvinnor som arbetar i välfärden.

I förra veckan argumenterade Kaisa Karro (13/8) här på Tvärdrags blogg för att det inte går att prata om feminism utan att prata om klass. En feminism utan en klassanalys är en feminism som står handfallen inför alla de könsorättvisor arbetande kvinnor upplever i sin vardag. Mot en klassblind borgerlig feminism står en socialdemokrati med krav på rätt till heltid, stopp för möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra och mer resurser till välfärden så både löner och bemanning kan höjas.

Utgången i valet den 14 september kommer ha stor betydelse för kvinnor i vård och omsorgsyrken.

(1) Alla uppgifter ang. könsfördelningen i bolagsstyrelser och koncernledningar kommer från företagens hemsidor, hämtade den 18 augusti 2014.