Alliansen goes Hungerspelen

Tvärdrag tar pulsen på Björn Fridén, grundare av sajten Alliansfritt Sverige och en av vänsterns roligaste nätaktivister. Artikeln är ursprungligen publicerad i Tvärdrag nummer 1/2014.

Om Björn Fridén bott i Sverige 2006 när Alliansen vann valet hade han antagligen gått rakt in i partipolitiken. Men Björn satt ensam på ett studentrum i Storbritannien när Göran Perssons regering föll. För att bota sin politiska uppgivenhet fick han hitta ett eget projekt. Med fyra år kvar till nästa val startade Björn bloggen Alliansfritt Sverige. Han började skriva för egen maskin och något år senare rekryterades sidans första skribent.

Idag har Alliansfritt Sverige vuxit. Nästan 43 000 personer gillar sidan på Facebook och listan av personer som skrivit på bloggen kan göras lång. Med kampanjer som Bestycka Gotland har Alliansfritt Sverige fått rykte om sig att vara rappt och roligt. Men man har också gjort viktiga avslöjanden, som när man lade ut brevet där hamburgerkedjan Max uppmanade sina anställda att inte rösta vänster.

Mycket har hänt sedan 2006 och ett nytt val närmar sig. Björn arbetar idag som ansvarig för sociala medier på Socialdemokraterna. Vi träffas sent en fredag eftermiddag för att prata politik, strategier och om vilka misstag han ångrar mest. Björn ler lite nervöst, skjortan är uppknäppt ett par knappar och han sitter med benen i kors. Som alltid. Det är långt ifrån första gången vi ses. Men det är första gången en av oss får tillfälle att grilla den andre. 

Under 2000-talets första del hade en stor del av kommunikationen mellan debattörer på nätet skett genom kommentarer på enskilda bloggar. När Facebook slog igenom i början av 2008 förändrades förutsättningarna för nätaktivism och Björns blogg växte.

–  Facebook öppnade upp för helt nya möjligheter att utbyta tips och trix. Det var den vägen jag kom i kontakt med Socialdemokraterna. Men mycket har hänt. På den tiden ansågs det till exempel vara fåfängt att ha sin egen sida på Facebook, det var sådant som ens fans skulle sköta åt en. Lustigt nog visade det sig att vi hade en sådan sida innan vi ens visste om det. Vi upptäckte 2010 att över 1000 personer gillade oss. Det var rätt ball.

Alliansfritt Sverige började som ett hobbyprojekt. Idag har du och flera andra som driver bloggen fasta jobb inom arbetarrörelsen. Hur tror du att ditt arbete på Socialdemokraterna påverkat gräsrotsandan inom Alliansfritt Sverige?

– Jag blev ju anställd just för att jag startat Alliansfritt Sverige och hade koll på den biten. Vi har ju varit öppna hela tiden med att vi hänger ihop. Men det gäller att fylla på med mer folk, det är tricket. Den stora frågan är framför allt hur man håller igång. Det är en sak om det är en riktig arbetsplats där man betalar folk. Men i och med att vi inte gör det… Det sätter en del ledarskapsegenskaper på prov. Folk måste tycka att det är kul. Vi letar ständigt efter nya studenter från Linköping och andra som vill sätta dit Alliansen.

Björn återkommer flera gånger under vårt samtal till att det måste vara kul, att bloggen bygger på människors ideella engagemang. Men ser man till vilka som varit involverade framträder snart ett mönster: männen dominerar, tjejerna kommer och försvinner, med vissa undantag, ganska snabbt. Jag frågar Björn hur han ser på mansdominansen. Är det bara män som kan skriva rappt och smart om Alliansens politik?

– För ett par år sedan märkte vi själva att det blivit väldigt mycket killar. Vi införde snoppstopp och rekryterade inga fler män på ett tag. Det kräver mer av aktiv handling att rekrytera sådana som inte är som en själv. Även om det gäller så små avvikelser som kön. Vi har fått en mycket jämnare könsfördelning idag, man kan nog säga att vi kommit in i andra tankebanor. Ett problem är dock att tjejer får lära sig att vara noggranna. På Alliansfritt är vi är snabba och dryga. Det hör inte den kvinnliga könsrollen till. Men letar man hittar man såklart tjejer som gillar att uttrycka sig på det viset.

Det finns mycket gott att säga om Alliansfritt Sverige, men jag fortsätter att gräva i vad Björn skulle vilja ha gjort ogjort – eller annorlunda. Kanske är det fräckt.

– Tro mig, vi har gjort vår beskärda del av misstag. Till exempel drog vi igång en erotisk novelltävling för Nya Wermlandstidningen. Det vi lyckats med är att hitta ett bra koncept, folk vet vad de får när de går in på sidan. Men vi har också dragit igång en massa sidoprojekt, alla har inte lyft på samma sätt. Samtidigt… Om man är beredd att misslyckas kan man göra en massa bra saker, de dåliga grejerna glöms bort.

Ett nytt val närmar sig. Att nå ut på Facebook har blivit svårare, man når inte längre alla följare genom statusuppdateringar. Jag är nyfiken på vad vi kommer att få för en valrörelse ur ett sociala medier-perspektiv. Och på vad som händer med Alliansfritt om Alliansen förlorar.

– Jag tror att det finns större möjligheter att plocka upp den så kallade slacktivismen. Människor som delar länkar, som går från noll till ett, men som saknar ett tydligt sätt att använda sitt intresse. Å ena sidan kanske de inte producerar så mycket, men de är väldigt många. Det ska bli spännande att se vad som händer.

–  Man är dum i huvudet om man skrotar det här projektet om Socialdemokraterna vinner valet. Vi har samlat ihop för mycket under åren för att inte göra något bra av det vid en eventuell valseger. 

Alliansens väljare sägs vara de minst lojala. Vad beror det på?

–  De känner inget driv eller engagemang i Alliansen längre. Man vill bara peta på dem med en pinne och säga: gör något.

Vem kommer stödrösta på vem?

– Moderaterna har ju två partier som behöver stödröster. Det behöver varken MP eller V längre. Om Alliansen inte får med alla fyra partier är det kört. Det är möjligt att KD kommer köra hela sin valkampanj på slogan ”Säkra Alliansen, rösta på KD”.

Vilket parti löper störst risk att åka ut, KD eller C?

– Jag skulle säga C. Deras väljare vet inte längre vad det är för ett parti. Alla deras otydliga utspel handlar om att de ska bli tydligare. De har skrivit artiklar i tre år nu om att de ska bli tydliga. För Centern är det här katastrof, för KD är det en vanlig tisdag.

Under senare tid har Moderaterna ägnat sig åt kannibalism. Man har tagit ledartröjan i Alliansen men samtidigt börjat äta av sina armar och ben.

Moderaterna älskar förstås Alliansen, men jag tror att de älskar sina riksdagsplatser mer.  Situationen kan liknas vid Hungerspelen där de inblandade är inkastade på en arena och försöker klara sig så gott det går.

SD försöker utmåla sig som ett parti som värnar den svenska välfärden. I själva verket röstar de oftast med Alliansen i riksdagen. Vad tänker du om det?

–  Sverigedemokraternas problem är att deras väljare är hälften höger hälften vänster. Det är ett ganska pikant kommunikativt läge. Jag tror att Moderaterna kommer fortsätta ta avstånd från SD, det kravet blir än viktigare när de röstar så lika. För oss blir det inte lika viktigt eftersom vi befinner oss längre ifrån SD i voteringarna. Jag tycker Socialdemokraterna gör rätt i att inte prata så mycket om SD. Bättre att prata om jobb och bostäder. Det har inte med invandring att göra.

Vad krävs av Alliansen för att vinna valet?

–  De skulle behöva en rejäl ekonomisk kris. Desto bättre det går för Grekland, desto jobbigare för Alliansen. De har fortfarande högt förtroende i ekonomin även om de torskat skolan och många hävdar att blocken ligger lika i jobbfrågan. Men om frågan om statsfinanserna blir viktig i valrörelsen har de en chans. Folk är rädda för risktagande. Att skrämmas kan bli ett sätt att försöka vinna valet.

Vem i den sittande regeringen skulle du helst vilja äta middag med?

– Eskil Erlandsson lär ha dragit på sig den största krognotan genom tiderna. Jag väljer honom, jag tror att han vet hur man äter middag.

 Om du skulle sätta en minister i den nuvarande regeringen på en enkel till Långtbortistan, vem väljer du? Tänk att det är väldigt tråkigt där.

– Jag skulle vilja skicka Carl Bildt. Jag tror inte att varmvattnet funkar så bra i Långtbortistan. Å andra sidan skulle han säkert ge sig in i några skumma oljeaffärer där också.